Det var tydligen inte nog..
Nu ska man bli fucking febrig och förkyld också!
Okej, jag kanske inte är fullt så arg så ändå.
Dels valde jag ju att jobba med ungar, trots riskerna.
Dels lyckas jag alltid bli sjuk under vinterns månader.
Det spelar ingen roll, är jag sjuk så kan ni ge er fan på att det är under vintern.
Ahwell..
Nyårslöfte nr 1: Sluta svära så mycket.
Vanlig dag.
Sitter nu i köket med mamma, micke och cindy.
Micke släpper världens äckelfis vid matbordet,
och mamma blir vansinnig.
Micke: Sandra, hon blev arg på mig nu.
Jag: Jaa.. du får skylla dig själv
Micke: Men den gjorde ju ont, och så skäller hon på mig..
Mamma: Jamen vafan, om du måste släppa dig får du förfan gå ut.
Micke: Den kom ju bara..
Mamma: Men om du känner att du börjar bli slapp i tasken...
öhm.. he he, tarmen menade jag ju.
Jag: HAHAHAHAHAHAHA, i tasken?
Mamma: he he, eller så kan vi smörja in röven med aloe vera.
Då ska du se att du bli svullen och röd om röven. Som en babian.
Micke: Pfff..
Bara en vanlig dag i huset.
Reklam för smärtsökande!
Har haft Haj-låten i skallen hela dagen dock.
"Då kom hajarna, hajarna, hajarna, hajarnaaaa.
Pappa Haj - bababababa
Och Mamma Haj - bababababa
Och Mormor Haj - mwamwamwamwa
Och Mini Haj - bibibibibi
Dom tog en arm - babababa
Dom tog en till - babababba
Dom tog ett ben - bababababa
Dom tog ett till - bababababa
Och det kom blooooooood".
SUCK!
Precis som det gjorde från mitt finger igår när jag skulle
dela äpplen på fruktstunden.
I did it again. Stackars barnen blev traumatiserade av mitt never-ending
blödande finger säger min arbetskollega.
STACKARS MIG säger jag.
Mitt finger ser inte ut som ett finger längre, nej.
Det ser ut som två fingertoppar numera.
Som nån jävla ET. Eller.. ET hade iof bara typ 3 megasmala, knotiga fingrar.
Jag har 5 fingrar med 5 fingertoppar på vänster hand,
medan jag har 5 fingrar med 6 fingertoppar på höger. Hur normalt är det?
Kan man ta ut skadestånd mot en äppelklyvare?
Fucking pain då jag ska skriva nu tillochmed.
Fucking pain whenever jag ska göra nånting överhuvudtaget.
Såklart lyckas jag ju peta den klyvna fingertoppen på allt möjligt.
Meeeen... jag är ju lixom inne på det här med att tänka positivt,
så jag tänkte att det här ska bli den nya grejen istället.
People listen up! Ni som har tänkt tanken att klyva tungan eller bara är uttråkade,
på spaning efter lite vardagsspänning.
Nu är det klyvna fingertoppar som is the shit. Alá Sandra.
Klyv dom helst på en äppeldelare också!
Gör bara ont i sisådär 2 minuter, dunkar en halvtimme efteråt,
blöder igenom ca 5 plåster, normalhög infektions -/blodförgiftningsrisk.
Really, try this at home!
Att göra 'romliga' saker.
Jag överlevde stockholm, trots att jag var fast övertygad om att jag skulle hinna bli nerslagen, våldtagen och mördad inom 5 minuter efter att jag klivit av tåget på stockholm central.
Men här sitter jag - i huvudstaden, och jag är ganska övertygad om att mitt hjärta fortfarande pumpar runt blod genom kroppen. Jag är ganska säker på att organen gör det dom ska.
Ja, jag mår ganska okej tillochmed.
Jag överlevde även uppsala-färden.
Mimmi lämnade mig till mitt öde, och sket totalt i att jag är den mest paranoida människan som vandrat på jorden.
Jag ringde säkert 5 gånger bara för att höra att det var rätt tåg jag satte mig i, trots att det stod på tåget stockholm - uppsala. Tillslut sa hon: Nu struntar jag i om du är på fel tåg, du får fixa det här själv.
Bitch.
Men jag vet inte. Ingo säger att alla vägar leder till Rom.
Och jag ville fan inte till Rom. Jag ville ju bara till uppsala, damnit.
Så jag glömde bort att andas där inne i tåget, och höll på att svimma.
Min sista räddning skulle vara när biljettfolket kom och tittade på biljetten.
Då skulle dom antingen nicka och gå vidare, eller så skulle jag få ett hemskt besked om att jag satt på FEL tåg.
'Men lilla gumman, du sitter på fel tåg. Om du hade velat åka till uppsala så skulle du ha klivit på spåred brevid. Det här tåget går till Rom.'
Fucking Lovely!
Det känns hur bra som helst att du äntligen är tillbaka i Sverige Clas !
Har saknat dig.... ja, ord kan inte beskriva.
MEN såklart är man fast i Tida då.
Och jag som redan längtade hem nog mycket innan du ringde
och sa att du kom hem till Pite för en timme sen.
Och nu ska familjen här bila till Pite på Tisdag, och jag jobbar Måndag till Lördag.
FUN FUN FUN ! öhm..
Att förlora.
Jag är världens sämsta förlorare.
På alla nivåer.
Jag blir en satmara om jag förlorar i spel, antagligen för att jag aldrig vinner.
Men det värsta att förlora är allt man vill ha nära.
Alla man vill ha nära.
But guess what ? Hä går it !
Alla måste -poff- försvinna och leva sina egna liv på hundratals mils avstånd.
And I do not like it.
Det gör att man känner sig redigt splittrad och man börjar slitas åt olika håll.
Helst om man själv inte har någon speciell plats att "finnas" på.
Men det jag kommit fram till är, att det spelar ingen roll vart jag än flyttar.
För vars jag än hamnar kommer någon att vara fruktansvärt saknad i mitt hjärta.
Men det är väl så livet är, right ?
Det har aldrig ens varit en möjlighet att INTE spendera hela mitt liv med kompisarna för mig.
Men nu tvingas den på mig.
Helst med tanke på att "kompisfamiljen" som jag delat de flesta åren med flyttar all over !
Och då menar jag inte bara Sverige. Utan Grekland, England osv finns också med på kartan.
Fine, jag har vetat om att jag inte kommer bo med mamma och familjen hela mitt liv.
Men hey! Kompisarna är en annan femma. Dom ska ju vara nära föralltid, liksom.
Go away baskilusker!
Antagligen för att jag är ett lättlurat offer som naivt tror att så fort det blir soligt så är det varmt nog för vårjacka.
Eller så för att dom kan lukta sig till mitt usla immunförsvar.
Vad än anledningen är, så är jag fortfarande sjuk.
Crap !
Så, jag har bestämt mig för att bli min egen bacill-excorsist
så nu ska jag knapra alvedon och rinexin.
Men bajs. Jag ville verkligen vara på dansen idag. Nu när vi är på gång med en helt ny dans också.
Och sen har vi ju lite att diskutera sen i Tisdags också.
Men dom får helt enkelt ringa så kan jag vara med på speakers iaf.
Downer Blogg..
Jag saknar min bästa vän som är en miljoooon mil ifrån mig.
Jag saknar hur enkelt många saker var förut.
Jag har inte gjort mycket annat än saknat de senaste 8 månaderna.
Och det är en förbannat jobbig känsla.
Jag kan inte ens peka ut vad som känns tomt. Men det är fanimej tomt inuti.
Och jag saknar...
Bajs.
Varför kunde du inte bara ha låtit allting gått förbi.
Jag visste att det skulle bli så som igår.
Och nu är jag bara ännu mer irriterad. Gaah!
Annars var gårkvällen total-lyckad.
Hade svajnakul och det var en härlig stämning.
Usch, varför måste jag känna mig så usel för?
Jag vill inte heller att saker ska vara som dom är, men samtidigt kan jag inte ändra vad jag känner.
Och sen när du går och ljuger mig rakt upp i ansiktet också.
SUCK.
Oh, love shines.
Gör jag rätt ?
Gör jag fel ?
Hursomhelst ska jag ge det ett försök.
Men jag vill inte ens tänka mig sista dagen med mamma på perrongen.. usch.
Kommer bli så jobbigt.
Och hur ska jag kunna lämna mina underbara kissar ?
Och Emma & gänget ?
Men hur ska jag kunna leva utan mina underbara i Piteå ?
Vet inte.. jag vet förbannemej ingenting.
Allt jag vet är att jag inte både kan ha kvar kakan och äta upp den. Så enkelt är det.
Och att jag måste packa färdigt nu.
Och allt annat som måste göras...
How do we face our fears?
I swear..
Jag är verkligen expert på att trycka ner mig själv, och få mig själv att må skit.
Jag är expert på att övertyga mig själv att jag är den mest dumma, hemska personen på den här jorden.
Och det är klart, jag har gjort många misstag och många fel i mitt liv.
Och det har jag självklart fått betala för också. Vissa saker kommer jag få betala hela livet, för den där skulden & hemskhetskänslan kommer alltid tillbaka.
Även om jag vet att jag är så förändrad som det bara går att bli.
Misstag leder ju lyckligtvis till insikter, och insikter leder till förändring.
Men trots att jag vet att jag är en förändrad person, att jag är den jag vill vara nu - så kommer allting ikapp en ibland.
Då jag bara känner, hur i helvete kunde jag göra så?
Och då börjar en härva med tankar flöda. Där jag bara spöar mig själv mentalt tills jag tror jag börjar bli tokig.
Meeen, det finns väl något gott ur det också.
Dels får jag betala för mina misstag.
Dels påminner det mig om att ALDRIG bli den personen igen.
Där ser man..
Gick upp imorse, hade ont i magen. Sen blev det bättre. Jag gjorde mig iordning för en kväll på 4an huset med brudarna och det slutar med att jag far hem kallsvettandes från förfesten.
LYCKAT DÅ!
Jag var faktiskt riktigt sugen på fest, och så ska magen börja krångla. Crapelidoo!
Jag hade dessutom betalat 125:- till inträde.
Jaja, det går ju inte att göra så mycket åt det.
Åå vad jag längtar hem nu alltså. Verkligen verkligen.
Jag har nyss pratat med Emmy ( som jag inte träffat på evigheter) och så har jag pratat med Lisa lite också.
Jag vill verkligen hem till dom...
Och jag önskar att Clas var här nu.
En Clas-kram hade inte alls suttit fel.
suck......
Bläh
Nu känns det så där igen.
När allt känns fel och allting bara går åt helvette.
Jäkla craaaaap.
Vill hem. Men mest av allt vill jag ha en kram av Clas.
Dom hjälper för det mesta.
Poop..
Clas har sin avskedsmiddag nu, och jag hade verkligen velat vara med.
Dessutom är Emmy hemma i Piteå också. Jag saknar henne så otroligt mycket.
Känns som att det var EVIGHETER sen jag såg henne.
Bajs Bajs Bajs!
Men nu är det bara 45 dagar kvar tills jag är hemma.
That´s right, jag räknar dagarna, haha.
Oooh, kommer bli en kung helg nu i helgen däremot. Jag, Stephanie och grabbarna ska dra iväg på rooooadtrip till malmö!!! Och vi kommer ha så satans kul.
Dessutom hoppas jag att vi hittar någerst att sova också, för det lär bli kallt att sova på en parkbänk haha.
Nä fyfan vad jag längtar hem.
Buhuu!
Nu ska jag mysa med Lasse & Frasse.
Stackars Lasse..
Så nu ligger han insvept i en filt i badrummet. Där har han det varmt och skönt med golvvärme.
Åh, det kändes tungt att se han vara så borta när han somnade in.
Töntigt jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Han är ju min lilla ögonsten.
Suck.
Är förövrigt sjuk idag. Tung i skallen, ont i kroppen, snorig.
Bloggtorka. Går inte ens att blogga när man är sjuk.
Känns som att jag är i en bubbla eller nåt.
Jag har lite ångest för i helgen. Jag ska fan aldrig mer dricka. Sprit.
Nä, nu ska jag gå och mysa med lilla Frasse & titta till älskade Lasse ♥
Sen knapra alvedon!
Helvette
Har nästan ingen minne av något efter att jag svept min andra 80%iga stroh-rom-shot.
BARKEN! usch..
Så när jag vaknade imorse mådde jag inte bra överhuvudtaget. Jag kunde inte dricka eller äta för det kom upp på en gång. Jag mådde verkligen skit. Allt snurrade i skallen, och jag var tvungen att spy säkert 20 gånger. Till slut la jag mig i sängen och somnade.
När jag vaknade var det mycket bättre, förutom att allt fortfarande var snurrigt.
Varför kan jag inte bara lära mig att sprit inte är bra för mig? Åååååh.. jag ska aldrig mer dricka.
Och jocke, förlåt för mina samtal. Jag har INGEN aning om vad jag sa hahah! Jag kommer ihåg att jag ringde två gånger men vad jag sa är en gåta.
Idag kommer vi även få utökning i kissefamiljen. Lasse ska få en kompis, Frasse.
En norsk skogskatt på 8 veckor.. såååå cute!
Nu ska Annette snart ringa!
Tårar
Snälla förlåt mig, jag glömde vem jag var.
Snälla sluta lyssna, glöm allt jag sa.
Jag mår bra!
Du måste lämna mig ifred, jag behöver ingen hjälp.
Vill du hjälpa, hjälp dig själv.
Men lämna mig ifred."
Fin text.
Usch.. dålig dag igen.
Hatar det här.
Damn.
Känns som att ingenting är värt nåt, och allting är bara tomt.
Och när det inte är tomt, gör det ont.
En tanke kom till mig. Som verkligen skrämde mig.
Jag vet inte ens om jag tror på kärleken längre.
Kan man verkligen älska någon så mycket att man vill leva & dela hela livet med den personen. Skulle jag någonsin kunna göra det?
Och även om man hittar den "stora kärleken", kan det verkligen hålla hela livet?
Oh lord.
Hursomhelst, jag snackade med Annette i telefonen idag. Det vi snackade om gjorde mig verkligen både ännu mer förvirrad och förbannad.
Faktum är att han har gått mig på nerverna länge nu, och jag försår verkligen inte hur han tänker ibland.
Så jävla less på allt tjorv med honom. Nu skiter jag i det här.