Damn.

Har haft riktigt dåliga dagar den senaste tiden.
Känns som att ingenting är värt nåt, och allting är bara tomt.
Och när det inte är tomt, gör det ont.

En tanke kom till mig. Som verkligen skrämde mig.
Jag vet inte ens om jag tror på kärleken längre.
Kan man verkligen älska någon så mycket att man vill leva & dela hela livet med den personen. Skulle jag någonsin kunna göra det?
Och även om man hittar den "stora kärleken", kan det verkligen hålla hela livet?

Oh lord.

Hursomhelst, jag snackade med Annette i telefonen idag. Det vi snackade om gjorde mig verkligen både ännu mer förvirrad och förbannad.
Faktum är att han har gått mig på nerverna länge nu, och jag försår verkligen inte hur han tänker ibland.

Så jävla less på allt tjorv med honom. Nu skiter jag i det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback