flipandturn

Jag är en känslomänniska. Helt klart.

Det är inte sällan mina känslor styr mig, istället för kanske..  enkel logik.

Känslor är inte rimliga.

Jag har spenderat år och ytterligare år på att förneka, trycka iväg, stänga in och strunta i många känslor.
Jag har spenderat år och ytterligare år på att försöka förstå det här med känslor.
Och vad har det resulterat i?

En jävla massa problem som ändå inte försvinner, hur mycket jag än förnekar.

Hur mycket jag än blundar, håller för öronen, gömmer mig, springer.. så sitter problemen fint och väntar på mig.

Nu är det slut med det.

Det är dags att tillåta mig själv känna, utan alla försök att förneka och förtränga.

Det är dags att tillåta mig själv tycka det jag tycker, säga det jag vill ha sagt.

UTAN att alltid behöva förklara mig eller ursäkta mig.
För det jag hållt på med i år och ytterligare år, hjälper tydligen inte.

Jag ska lära mig att bli sams med min orimliga, ologiska känslovärld.
Åsikter är inte längre något jag bara ska ha utan att veta varför.
Jag tänker känna det jag känner. Screw vanligt folkvett.

Idag har jag spenderat dagen hemma hos mami och micke och GRILLAT!
Det var exakt en vecka sen sist, fast då hos Dave i stockholm.
Och jag måste säga att grillningen hos Dave var aningens bättre. Kanske för att det var allra första grillningen i år.

Nu sitter jag däremot hemma och ska ta en ensamkväll.
Helst hade jag varit någon helt annanstans just nu och röjt. Eller bara.. äh jag vet inte. Inte här iallafall.
Men nu är jag här och jag känner bara för att vara själv hemma och se massa serier.
Jag är totalt inne i ett Ally McBeal-marathon nu.. så jag lär nog ha det bra. höhö.
Funderar på att tända lite ljus också och mysa till det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag har många saker jag vill få ur mig, om allt möjligt som pågår.
Allt från känslokaos de GRANDE till comfortably numb alá pink floyd.

Men det här är internet. Det är inte rätt.

Jag tror jag får skriva på det gamla hederliga viset. Dagboken.

anyway.
Emma och Lina tvingade ut mig på en solig promenad med glass i sikte.

Och när vi kom hem började vi pyssla med lite stuff som behövdes göras.
Jag gjorde två übersöta sidenrosetter med swarowski-bling, ofcourse.
Sen hjälpte jag Emma att reda ut sina synthetslingor.

Ah wtf.

Det här går inte.

Åt helvete för många tankar.

Hörs sen, bloggen.

Det är redan onsdag, igen. Och redan den 25:e, igen.
Goooooosh.. tiden bara flyger iväg medans jag sitter här i min lilla etta, i lilla tidaholm, i mitt jävla vacuum.
Skaka liv i mig, please? Typ.. smäll in mitt huvud i en vägg eller nåt så den kanske kommer igång igen. NU.
Fast, jag är egentligen inte bitter även om det låter så.
Nej.
Jag är mest i mitt känslolösa jävla vacuum. WO-fucking-HOO!
Okej.
Jag är lite bitter. Eller NEJ.
Jag är mest förbannad och frustrerad och totalt understimulerad och.. less.
Fast det är klart, mitt humör svänger just nu ungefär lika mycket som.. magnus uggla gör skitmusik.
Väldigt mycket, med andra ord.
Dessutom har jag bara sovit 1½ timme inatt.

Ahwell, ventilation is the shit.
Idag har jag och Emma haft en heldag ute på vift här i Tidaholm.
Vi båda hade tid på mödravården idag, vilket gick bara fint kan jag också nämna.
Sen hade jag en hel del andra ärenden att fixa, så det blev en jävla massa spring fram och tillbaka.
Vi fönstershoppade mellan varven och åt en goooooood lunch på Julius.
Och medans vi väntade på att Angelica och Zabina skulle joina oss, så roade vi oss på en bänk utanför Julius.
Jag (tittar ner på snötäckt mark): KOLLA! det är ju kiss-droppar här!
Emma: ehm.. det är säkert en hund som kissat på bänken..
Jag (lyfter på fötterna): Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Det är helt gult under mina skor.

Emma: HAHAHAAAAAAA, det ska såklart vara du som trampar i avföring.
Här väser Emma fram ett skrattanfall, åt ett minne från när jag klev och gled rakt på en hundbajs i stockholm. Och sen skrapade bort bajset från mina skor på en tunnelbane-kiosk-dörrmatta.
Jag: du Emma. Du har också gult under dina skor.

Emma: Näeeh. Nej. Nej Nej. Det är bara smuts från skorna.

Jag: Det är kiss. HÖHÖHÖ. Karma's a bitch!
Efter en stunds eftertanke kom vi fram till att folk som gick förbi oss måste tro att vi är utvecklingsstörda,

så vi gick in till Julius igen för att ta en kopp te medans vi väntade på damerna.

Ikväll blev jag dessutom bjuden på hemmagjord falafel hos Emma och Marcus, som var sjukligt gott as usual.
Och jag har nyss tagit ett vaaarmt bad med massa massa bubblor och min gummianka som sällskap.
Mys deluxe.
Imorgon är det träning på schemat och NU är det time for some beautysleep.

Jag har värsta städrycket idag. Så här dansar jag omkring med dammtrasan till tonerna av Lifehouse's senaste album.
Jag galer som en tupp "I wanna learn you inside ooout"  och "you gotta let me inside even thoooough it hurts" samtidigt som jag skrubbar bort fastgrodd tzatziki från en skål. Mys på hög nivå.

Bilder har det inte blivit något av än heller. Jag önskar jag kunde säga att jag har haft alldeles för mycket att göra så jag inte haft tid att snäppa ett endaste kort på mina nya fynd.

Men det är bara så jävla jobbigt att komma ihåg att ladda batterierna till kameran. Tydligen.

Så don't worry Lisa, dom kommer så småningom. Jag kan se din besvikna min framför mig, haha.

Nej. Nu är det tillbaka till städningen innan motivationen försvinner.
YIPYIPYIPYIIIIIP.

Sitter här och lyssnar på Duran Duran och det är jättehärligt väder ute.
Solen skiner och det gör mig glad. I like it.

Jag har fått en ny avi på ett paket att hämta ut. Jag HOPPAS det är från attitude, klänningen som jag var tvungen att skicka tillbaka för att den var för liten. Den rosa lilla bakelsen med moln och stjärnor, ni vet?
Den hade ett "tygremsa" under brösten som skar in i revbenen. Aningens obehagligt, svar ja.

Ska käka frukost nu,
så får jag se vart dagen bär mig.

"but I want you, I want you, I want you so much more than I should.."

Tydligen har jag uppfattat allt det här med kärlek helt fel, med rubriken i åtanke.

Eller på rätt sätt, beror på vem man frågar.
Men om jag utgår från mig själv så tycker jag ändå att jag INTE borde vilja ha kärleksmisär i mitt liv.

Vilket jag verkligen inte vill ha. 

Meeeeeeeeeen det lyckas ju, trots allt, bli så iallafall. Och nej, det är inget som har hänt och det handlar inte heller om någon speciell. Det är bara så... oerhört frustrerande att äga en hjärna som min.
"How can I give anymore when I love you a little less than before?"

ANYWAYS. dattahelvetet har fått återhämta sig lite från diverse cepe-ryck, oförklarliga och smått obehagliga skriva-av-sig-själv-ryck, och mongoloida ljud. Jag blev faktiskt mer rädd än road. Datan kändes fanimej besatt.
Men nu mår den bra igen, med lite exorcism alá Sandra.
Det enda som fortfarande är fuckat är följande tangenter:

M - glappar en aning, så ibland får jag trycka på m:et tio gången innan det kommer upp ett förbannade m.
Shift - jag har två shift på min data, som tur är. för den ena är död (fast bara ibland, tydligen).

Den-där-ovanför-caps lock-knappen-med-två pilar-på - den ÄR totaldöd. så död som den kan vara, faktiskt.

aye. så mycket har jag att göra såhär på morgonkvisten. klaga, vara lite halvdjup och klaga lite till.

jag tror att jag har tvättid idag iallafall, vilket verkligen behövs. alla mina kläder är totalt invaderade i katthår.

nu, frukost.



"and baby when it's love if it's not rough it isn't fun"
DÄR har vi en finfin mening, som jag bara älskar.

Jag har the YipYip-aliens från sesame street på hjärnan.
Jävla Björn som präntat in YipYip i hjärnan på mig. Sist jag var såhär skadad av en ljudslinga, var med Pink's låt.
Helvette vad irriterad jag blev på mig själv när jag kom på mig själv med att ständigt nynna på den.
När jag diskade. När jag städade. När jag gick promenader. När jag såg TV. ALLTHEFUCKINGTIME.
Just nu kommer jag inte ens ihåg hur den går (thank god), och jag tänker INTE försöka komma på det heller.

Som jag nämnde innan var jag iväg på lite möten idag.
Och sen skulle jag smita in lite snabbt och smidigt för att lämna in ett papper till arb.förmedlingen.
Gick ju mindre bra med den där "snabbt och smidigt"-delen.
Jag fyllde i ett papper där, lämnade in till en kvinna som stod i receptionen, bad henne ge det till min förmedlare för underskrift. Som jag brukar göra.
Jag hörde dessutom hans ljuva stämma inne på hans kontor, så jag antog att han var upptagen med något möte eller dylikt. Jag gick ut från arb. förmedlingen, hann gå några hundra meter innan min förmedlare ringer upp mig och vill att jag ska vända tillbaka så att han får "checka läget med mig".
Vi pratade i max två minuter och sen ville han inget mer. w a s t e.

Hur som haver så hamnade jag tillslut hos Angelica, och jag passade på att prova hennes underground kängor bara för att se vilken storlek jag bör beställa. Sen bjöd hon på lunch på Julius.
Dagens besvikelse är att jag fortfarande inte fått min klänning. Den skickades från sthlm i måndags, och jag har fortfarande inte fått någon avi. Skräp.
Men Angelica jobbar nu i eftermiddag så hon skulle kika igenom posten åt mig, och förhoppningsvis är paketet på plats så att jag kan snika till mig kollinumret och isf få hem klänning-aset ikväll.
Jag har absolut INGET tålamod när det gäller paket och beställningar. Jag vill ha det på en gång.