a rush of blood to the head

Nej. Nu behöver jag en paus igen.
En paus från virtuell omgivning.

Mitt huvud är allt annat än påskruvat.
Jag känner mig inte som mig själv, och ett seriöst släng av självförtroendeförfall är på gång.

Jag behöver bara hitta tillbaka till mig själv,
så jag kan tänka klart.
Just nu känns det som att den som skriver inte är jag.
Det känns mer som att jag skriver texter som.. inte är mina.
Skriver och talar ord som inte är mina.
Det är någon påhittad person, en helt annan Sandra.
En Sandra som totalt tappat bort sig själv för tillfället.

Känslor.
Känslor gör mig illamående och förvirrad, i det här tillståndet.
Det känns som att.. dom är för stora och för obefintliga.
Jag pratar i sketna ramsor och ordbajsar och tror mig veta vad jag känner.
Men det gör jag definitivt inte.
Mitt huvud är inte påskruvat.
Mitt psyke spelar spratt med mig.

Jag känner allt och inget. inget och allt. och allt och allt och allt och allt. och inget.
Jag är less, fast mest är jag tom. Tror jag.

Så. Typ. Hej självrannsakning och Hejdå datavärld.

Kommentarer
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer

puss och kram vackra du!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback