flipandturn

Den finns nog ingen låt eller video som kan förklara just det här tillståndet bättre.
Jag såg filmen the wall med pink floyd först för några dagar sen. Jag grät som en idiot när den här låten kom.
Det är liksom.. så mitt i prick. Alla illustrationer, allt.
I have become comfortably numb.
Vad man inte gör för att slippa känna, för att känna sig bedövad.
Vad man gör när man brottas med sitt jävla psyke.
När han sitter i stolen utomhus framför TV:n.
När det gör så förjävla ont och man inte kan göra något för att få det att sluta. Man vet inte vars man ska ta vägen.
Man vill försvinna.
När man känner sig så jävla ensam, för att ingen kan förstå. När tillståndet gör att man förlorar allt man hade.
Då man är comfortably numb, tills inget spelar någon roll längre. Tills man inte vet vem man är.
Varenda dröm försvinner. Varenda meningsfull sak.



Jag kallar det ett tillstånd.

Hello.
Is there anybody in there?
Just nod if you can hear me.
Is there anyone home?

Come on, now.
I hear you're feeling down.
Well I can ease your pain,
get you on your feet again.

Relax.
I need some information first.
Just the basic facts:
Can you show me where it hurts?

There is no pain, you are receding.
A distant ships smoke on the horizon.
You are only coming trough in waves.
Your lips move but I can't hear what your'e saying.
When I was a child I had a fever.
My hands felt just like two balloons.
Now I got that feeling once again.
I can't explain, you would not understand.
This is not how I am.
I have become comfortably numb.