flipandturn

Jag hatar den här känslan.
Känslan av att inte räcka till och att inte duga. Känslan av att det är något fruktansvärt fel på mig.
För jag vet ju att det egentligen inte är så... kanske.
Äh vafan. Ibland älskar jag att vara jag och jag älskar mitt liv när jag har massor att göra.
Massa saker jag tycker är kul, och mindre kul. Inte tråkigt.. bara mindre kul.
Jag älskar att kasta mig in i saker och situationer som är främmande,
och bara tänka "screw it". Det är ett förtjusande nöje att inte försöka ha kontroll över allting som sker.
Och att tänka att allting kommer lösa sig är bara lögn.
Allting löser sig inte alltid. Men jag vet att jag har levt iallafall. På mitt sätt.

Men så kommer dom fruktansvärda perioderna där jag vill vara allt annat än Jag.
Jag ÄR allt annat än jag.
För. Ingenting. Funkar.
För. Ingenting. Duger.
Jag. Är. Värdelös.
Ni. Är. Värdelösa.
Och. Världen. Känns. Meningslös.
Och. Pissig.
Och. Jag. Vet. Inte. Varför. Jag. Kliver. Upp. Varje. Morgon.
Till vad?
Till ännu en meningslös dag i mitt värdelösa liv på den här förlorade planeten,
tillsammans med hjärndöda homo sapiens?

Kan jag vara mer övertydlig med hur mycket jag AVSKYR att känna såhär?
JAG VILL KUNNA TÄNKA NORMALT. vad oerhört mycket lättare det hade varit då.
Jag vill kunna fungera. MEN jag vill kunna fungera lyckligt utanför samhällets ramar.
Jag vill kunna känna mig fri. FRI.
När kände ni er senast fria? På riktigt?

Och det här med pengar.
Jag hatar inte pengar. Men jag hatar att pengar betyder så mycket, som det faktiskt gör.
Jag äcklas av personer som av någon jävla fucktarded anledning ska äga miljontals av pengar,
medans så många människor blir utan.
Och utan pengar blir vi maktlösa, i den här världen.
Vad säger det om oss homo sapiens?
Jag vill inte vara arg och bitter. Men jag blir upprörd. Jag blir verkligen nedslagen och ledsen och frustrerad på ALLT.
Det känns så fel.
Och jag vill inte stänga av. Jag vill inte bara flyta med, vara tyst och hålla med - medans jag egentligen bara känner hur fel allt är.
Och fine. Jag skulle kunna välja att inte använda meningar som "jag är emot slaveri", utan istället vända på det så att det blir "jag är för att alla människor ska ha lika värde".
Det kanske skulle göra mig mindre pessimist, och mer optimist.
Men tyvärr är jag av sådan sort att jag oftast måste analysera sönder ett problem och vara bitter, cynisk och nedslagen innan jag kan ta mig upp från diverse depressioner och se saker ur ett mer optimistiskt perspektiv.
Det är en evig kamp.

Scheisse.
Jag skulle kunna fortsätta till gryningen och lite till innan jag fått ur mig allting som spränger i huvudet på mig.
Men det ska jag inte göra.
Jag tänker heller inte be om ursäkt för mina åsikter. Jag står för vad jag säger och skriver i den här bloggen.
Och nu menar jag inte att jag inte kan lyssna på vad andra har att säga. Det gör jag så gärna.
Och jag menar inte heller att Jag är den som har rätt.
Jag säger bara min mening. Delar mina tankar. Och lever mitt jävla liv.