flipandturn

Jag ska mest troligt till mina efterlängtade, underbara, vackra, härliga vänner i Uppsala över helgen.
Scheeeeisse vad jag saknar dom.
Livräddaren och verklighets-escapisten Claes blir min sputnik, vilket är sweet.

Ingen pratar som Claes.. det går inte att härma hans uttal.

Meeeen inget är helt bestämt än. Det hela beror på när Claes vill hem.

Jag har ju min Hugofjärt att tänka på också, så jag vill inte vara borta för länge. 

Annars har jag inget speciellt att säga.

Jag är en känslomänniska. Helt klart.

Det är inte sällan mina känslor styr mig, istället för kanske..  enkel logik.

Känslor är inte rimliga.

Jag har spenderat år och ytterligare år på att förneka, trycka iväg, stänga in och strunta i många känslor.
Jag har spenderat år och ytterligare år på att försöka förstå det här med känslor.
Och vad har det resulterat i?

En jävla massa problem som ändå inte försvinner, hur mycket jag än förnekar.

Hur mycket jag än blundar, håller för öronen, gömmer mig, springer.. så sitter problemen fint och väntar på mig.

Nu är det slut med det.

Det är dags att tillåta mig själv känna, utan alla försök att förneka och förtränga.

Det är dags att tillåta mig själv tycka det jag tycker, säga det jag vill ha sagt.

UTAN att alltid behöva förklara mig eller ursäkta mig.
För det jag hållt på med i år och ytterligare år, hjälper tydligen inte.

Jag ska lära mig att bli sams med min orimliga, ologiska känslovärld.
Åsikter är inte längre något jag bara ska ha utan att veta varför.
Jag tänker känna det jag känner. Screw vanligt folkvett.

Idag har jag spenderat dagen hemma hos mami och micke och GRILLAT!
Det var exakt en vecka sen sist, fast då hos Dave i stockholm.
Och jag måste säga att grillningen hos Dave var aningens bättre. Kanske för att det var allra första grillningen i år.

Nu sitter jag däremot hemma och ska ta en ensamkväll.
Helst hade jag varit någon helt annanstans just nu och röjt. Eller bara.. äh jag vet inte. Inte här iallafall.
Men nu är jag här och jag känner bara för att vara själv hemma och se massa serier.
Jag är totalt inne i ett Ally McBeal-marathon nu.. så jag lär nog ha det bra. höhö.
Funderar på att tända lite ljus också och mysa till det.

Jag är kär i en synth-robot.
En vän har haft en väldigt länge, och nu när två andra vänner har skaffat sig så vill jag bara ha en ännu mer.

Men hursomhaver.. man gör alltså massa ljud med hjälp av LED-lampan som ser ut som en antenn och en ratt.

Ljuden är olika beroende på vart ljuset faller, och hur ljuset i omgivningen är.. om jag har förstått det rätt.
Jag tycker dessutom att ljudet påminner väldigt mycket om NIN's "the great destroyer".
Oh. Världens bästa leksak.

Man kan även välja färgerna helt själv, men jag tycker att den färdigvalbara rosa (längst fram) är helt jävla perfekt som den är. Oh my my my.

Skump the rumps i husbilen.


Skump the solbrillor i husbilen.


Johan hittade färdkost i husbilen.


Angelica hittade också färdkost. På tåget.
Och en bacilluskig coca-cola som inte var våran.


En "want disturbia"-Tommy på tåget.
Glad och (för tillfället) livrädd att bli lämnad ensam i stora stockholm. 

Johan på tåget.


Så efter ett par timmar i husbil, tåg, tunnelbana och buss så kom vi ÄNTLIGEN fram till Annika och David, som var så godhjärtade och lät oss invardera deras hem en helg.
Så direkt vi hade fått en liten rundtur i lägenheten och pratat lite så korkade vi upp och började göra oss iordning för kvällen. Jag höll på att svettas ihjäl, jag var ambivalent som aldrig förut, jag var uppsvälld och gasig OCH skulle samtidigt försöka vara trevlig mot allt nytt folk.
Men trots självförtroendeförfall så såg jag till att ha kul iallafall. Med lite hjälp av härligt sällskap.

Öl, Ale och Arrgh på fredagens förfest hos Annika och David


Emma och Tommy


Angelica och Annika med sina underbara hår.
Annika lät mig dessutom prova en rosa peruk hon äger. Jag dog lite. Jag MÅSTE ha rosa hår någon gång.


Söta Alex med sin famous pose, haha.


Mister Dave!


Jenny aka. Hyndan aka. Jävligt rolig brud (och Daves fingrar i emo-position)


Jag och Angelica


Efter lite virrvarr och ett antal minuter åt att knyta kängor och ytterligare ett par minuter åt att gå på dass, så var vi redo att dra iväg till Münchenbryggeriet för att rocka.
Vi tog taxi av ren lathet och möttes av en kilometerlång kö väl vid bryggeriet.
Såå, det blev en hel del mongobilder där också såklart.

Som sagt. Mongoloid.
Johan, Tommy, Emma, Angelica och Jag. Lovely.


HÖHÖ. Förutom min naturliga talang för att ta fyllekort så har den här bilden helt klart sin egen charm.
Johan, Dave (okej, mest hans tunga), Tommy, Emmas lugg och ögonlock OCH Angelica utan haka.


Tillslut, efter kanske en halvtimmes köande, så kom vi äntligen in.
Hälften av oss höll på att kissa ner sig, så det var verkligen på tiden.

Dom flesta gick åt sina egna håll i olika klungor, och möttes sen upp för att byta klunga och.. ja, helt perfekt var det enligt mig. Jag blev även bjuden på öl av Dave precis när Combichrist skulle spela, och jag skulle prompt stå längst fram. Med min öl. Det gick verkligen mindre bra. Fem sekunder senare var 70% av ölen på min klänning och 25% hällde jag över någon jag blev arg på. 5% hann jag få i mig.

COMBICHRIST ♥

(emma tog alla konsertbilder med min kamera, eftersom jag inte hade plats med kamerahelvetet i min väska)


And One ♥


Jag gillar festivalarmbanden.


HAHA. jag mådde som en prinsessa efter konserterna.


Mina nätstrumpbyxor gick bara sönder på ett ställe. Jag var i chock.
Jag hade förväntat mig mer, efter att ha blivit halvt magpumpad längst fram på combichrist.


Jag och David.


Jag och Emma at adrenalinrus.


Fab girls!


David och Annika


Annika och Angelica


Johan och David


Sista bilden för fredagen.
Vi avslutade kvällen på Gunnars kebab i Gullmars. Eller ja, alla förutom Tommy såklart.
Han lyckades supa sig jävelfull och blev hemlurad till en tjej som bodde en tvärbana och ett pendeltåg från oss.

Och så kom Lördagen.
Vi alla var hyfsat levnadsvilliga efter Fredagen.
Grabbarna startade dagen med kaffe och öl, och brudarna med cider i duschen.
Och jag hade fått sms från Tommy att han levde, vilket var bra. Han behövde dock vägbeskrivning tillbaka.
Sen upptäckte jag även att mina knän var helt dödade från Combichrist och And One. Och inte bara mina knän.
Jag hade blåmärken från knäna upp till axlarna. Fiiint.
Och om möjligt kände jag mig ännu mer uppsvullen och allmänt ofräsch.
MEN, dagen blev fantastisk ändå.

Mina knän. Nu ser dom ännu hemskare ut.


Ahwell.
Efter ett par samtal från Tommy så var han äntligen påväg mot Gullmars igen.
När vi alla hade duschat och gjort oss klara så begav vi oss in mot Gullmars för att handla mat som vi skulle grilla hos Dave. Han stod för lördagens förfest.
Vädret var fantastiskt och det kändes underbart att äta grillat för första gången i år.
Dom flesta från fredagen joinade oss under lördagen, och även ytterligare några nya härliga peoples.
OCH DAVES KATT. den är underbar och jag saknar den. vi blev verkligen polare.

En stor fluffig kissemjau. Han är verkligen gigantisk.


Annika sminkar Helen hos Dave. HAHA, hennes crazy eyes.


Fiiina Angelica


KISSEN! ♥


Det var så jäkla härligt på balkongen.


FLUFFET IGEN! :D


David


Johan


Dave


Helen, Annika och Johan


En bitter dansk (som var oerhört trevlig)


En förvånad dansk


En glad dansk.
Även kallad penntrollet. höhö.


Tommy, ett äventyr senare.


Angelicas kärlek till öl, haha.


Emma och Helen. Här tog mina batterier slut så det blev den sista tinitusbilden 2009.
yeah!

Efter grillningen och uppätandet av maten så drack vi oss behagliga och tog bussen in till Münchenbryggeriet.
Die Form hade ställt in, så vi anade att det skulle bli en rätt lugn kväll.
Och det blev inte lika fartigt som på fredagen, men jag lyckades ändå bättra på mina blåmärken genom att återigen stå längst fram på The Klinik. Förutom ytterligare blåmärken blev jag dränkt av en vakt som stod framför mig på spelningen.
Jag kastade liiite vatten på honom, och fick en och en halv jävla liter vatten över mig hahaha.

Så, det har varit en riktigt bra helg med massa trevliga och gästvänliga människor.
Det här vill jag definitivt göra om.

Nu är resväskan nästan klarpackad.
Bara smink och dylikt som fattas.
Så nu sitter jag och Emma och dricker lite öl och cider och taggar upp med massamassamassa Combichrist och And One. OH Yeah.

Nej. Nu tillbaka till öldrickandet.

Imorgon bär det av till stockholm och TINITUS 2009.

Idag känner jag mig förövrigt rätt frisk och okej, och min feber är borta.
Jag har klippt kattens klor, jag ska till skövde i eftermiddag och jag ska alldeles strax ta en efterlängtad dusch.

Gott!

Jag är fortfarande sjuk.

Jag ligger i sängen med dom flesta nödvändigheterna brevid mig.

Snorpapper, vatten, panodil, mobil, data, läppcerat, tempen och hugokissen.

När jag vaknade för en stund sen vad min vänsterhand helt blöt och skrynklig.
Hela jag rann i svett och jag hade haft handen på magen. MYS.
Men jag ska ta panodil nu så jag kanske kan lugna ner mina svett/frys-perioder.

Jag är fucking fast besluten att vara frisk till imorgon.
Jag har planerat en shoppingtripp med mami och Emma, så fuck no att jag tänker vara sängliggandes med feber och scheisse imorgon.

Jag återkommer med friskhetsrapport lite senare.

En helt fantastisk dag och hejsan svejsan, livet är så hejsan!
HÖHÖ.

Aye.
Jag vaknade imorse av att solen sken in genom fönstret, rakt över hela mig.

Så jag skuttade in i duschen och sen satte jag igång massa Lily Allen på jävelhög volym.
Jag misstänker dessutom att jag har pajat mina högtalare på datan. Jag måste verkligen köpa ordentliga högtalare.

'Cause bad sound kills good music, you know.

Så var det dags att göra sig iordning för att sen bege sig mot Angelica och Johan,
för att SEN dra vidare hem till Zabina och Blacka där vi skulle käka mat och fira Tobbes 25-årsdag.
Maten var sjuuuukt god, det var massa plockmat så det fanns definitvt att välja på.
Massa massa frukt och hemmagjord potatissallad och falafel och kött och annat mumma.
Jag kom hem för ungefär en halvtimma sen, och jag har haft askul. Jag skippade krogen däremot,
jag tycker inte det är så intressant att gå ut i Tidaholm. Överhuvudtaget, faktiskt.

Men ja, bra dag. Välbehövligt.
Och nu är det inte länge kvar till Tinitus. FUCK ME, jag längtar.

(varför cepar sig alla mina inlägg och blir nån helt annat text än fucking Arial som jag brukar ha?
jag har ändrat i kodmallen, SÅ DET SKA VARA ARIAL! ah.. jag hatar sånt här. GE MIG ARIAAAAL, goddamn!)

"Do you get, do you get a little kick out of being small-minded?
You want to be like your father, it's approval you're after
Well that's not how you find it
Do you, do you really enjoy living a life that's so hateful?
Cause there's a hole where your soul should be
You're losing control a bit
And it's really distasteful

Fuck you
Fuck you very very much"

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag har många saker jag vill få ur mig, om allt möjligt som pågår.
Allt från känslokaos de GRANDE till comfortably numb alá pink floyd.

Men det här är internet. Det är inte rätt.

Jag tror jag får skriva på det gamla hederliga viset. Dagboken.

anyway.
Emma och Lina tvingade ut mig på en solig promenad med glass i sikte.

Och när vi kom hem började vi pyssla med lite stuff som behövdes göras.
Jag gjorde två übersöta sidenrosetter med swarowski-bling, ofcourse.
Sen hjälpte jag Emma att reda ut sina synthetslingor.

Ah wtf.

Det här går inte.

Åt helvete för många tankar.

Hörs sen, bloggen.