flipandturn

Jag har väntat på att kunna ta mig i kragen,
problemet var bara att jag inte visste hur jag skulle hitta en krage att ta tag i.
Men nu verkar världen vilja samarbeta med mig igen.
Det är som min goda vän Niko brukar säga; Bryt ihop och kom igen.
Eller som jag brukar säga; per Obscura ad Astra.

Så, jag börjar återfå lite mer kontroll och det känns skönt.
Det enda som känns smått jobbigt är att jag saknar mina pite-peeps något fruktansvärt.
Det var alldeles för längesen vi sågs nu.
Och de flesta av dom bor ju inte SÅ jättelångt borta från mig nu heller.
Några i uppsala, några i stockholm, några i göteborg.
Men fortfarande lyckas varken tid eller pengar räcka till ibland.
Så nu får det bli skärpning.
Jag ska se till att ta mig norrut framöver.
Och dessutom kommer ju min Clas hit snart,
HERREGUD så jävla underbart att få träffa honom.
Hoppas bara att Mimmi och Simon's scheman inte strular så att dom också kan komma hit när Clas är här.
Lite reunion, sisådär.

Ahwell,
nu borde jag egentligen gå och dreggla kudde. Klockan är mycket.
Imorgon ska jag upp i tid så jag kan hänga med Marcus ner till Johan på biblioteket,
och lämna in en bok som senast ska vara inlämnad imorgon.