flipandturn

Emma kom förbi en sväng idag efter jag hade varit på mitt första möte
med min nya psykiatriker på vårdcentralen.
Emma berättade att hon hade försovit sig idag,
när hon egentligen också skulle på möte med sin hjärnreparatör.

Emma: Men jag fick en ny tid iallafall. På fredag klockan tio.
Jag: Jag ska också till min på fredag klockan tio.
Båda två samtidigt: Schyyyyysst! (high five)
Sen slänger vi en kort blick på varandra, inser att vi faktiskt just klappat händer över att vi ska till psykmottagningen samtidigt, och tittar sen ner i golvet.
Här byter vi samtalsämne.

Emma: Kolla vad jag gjorde idag. Jag nopprade mina tå-hår. Du vet, jag hade några små hårstrån där som jag irriterade mig på.
Jag: Men alltså Emma.. varför? Det är väl ingen som tittar på dina tå-hår. Dom syns ju inte ens.
Emma: NÄ men jag ser dom!
Jag: Jag provade noppra fittan häromdagen. Men jag pallade bara tre strån.. det gjorde så ini helvete ont.
Emma: Det förstår jag att det gjorde. Varför rakade du inte istället?
Jag: Nope, jag rakar inte längre. Inte efter att jag fick den där gigantiska finnen som utvecklades till en krater. Jag var ju för satan tvungen att gå omkring med ett plåster mitt på könet.. och sen hade jag inget vax.
Emma: HAHAHA (väääääääs). Du får ta och köpa vax nu då.
Jag: Jo.. jag ska. Just nu har jag bara en sån där kräm som fräter bort håren. Det är ju också mysigt.


Sen visade jag Emma en bild av min goda vän Simon's fot,
så hon inte behöver känna sig ensam i tå-hår-sektionen.
Här snackar vi hårig fot.
Djungelvarning alá tå-hår.
Varsågoda.