CP-låten
Ja, den heter verkligen CP-låten. På riktigt.
Ebay
Första gången jag någonsin använt mig av Ebay (eller Tradera) och så går jag och vinner.
Hur fint är inte det? Jag som hatar att förlora.
Jag är verkligen världssämst på att förlora.
Hursomhelst, det jag vann var en efterlängtad "Pretty Hate Machine" LP med Nine Inch Nails.
OH JOY!
Sen har jag luskat omkring på deras hemsida och hittat en massa (HALO) LP-singlar
från Year Zero. Och även Y34RZ3R0R3M1X3D på LP.
OH JOY JOY JOY!
Och fråga mig inte varför, men Trent den tönten har tydligen låtit göra Actionfigurs dockor alá Trent Reznor.
Det här är ett faktum.
Det har nog varit sanningen sen 1989 då dom släppte sin första skiva.
Som många vet lever jag för musiken, om jag bara kunde skulle jag fucking BO
i musiken. Eller placera den under min hud. Nånting i den stilen.
Det här är det bästa som hänt mig på länge, ah, sen Paolo came along.
Min fina Lina har gjort mig dödsligt förälskad i Nine Inch Nails.
Och vaaaad är sanningen kanske ni undrar?
Jo, att NIN är underbart jävla bra.
Och ni som inte håller med mig.. kan ju.. typ gå och skaffa er musiksmak.
För såna som Will
En till anledning varför jag vill bli rik.
Jag skulle inte heller vilja plocka bajs. Jag skulle lätt kunna betala
pengar för att alltid ha en fräsch kattoa.
Helst skulle min bajs-assistent få dass-träna Hugo. Sicken lyx att slippa oset av kattröv i lägenheten .
Precis som för såna som Will, som nu har insett att han är för känd och rik för
att behöva böja sig ner och plocka upp nygräddad hundavföring.
Han är inte dum, han.
Tips!
där ni kan göra ett test för att checka eran livslängd.
Och inte nog med det, efter ni gjort testet kommer ni även få hemskickat en dödsannons i er ära,
och en inbetalningscheck på 500 riksdaler.
Precis som den här kvinnan.
Jag bara måste länka älgen.
Sen ritade han en fin teckning till försäkringskassan, så att dom ska se hur snäll han är och ge honom tillbaka sina pengar. Så var det va, Niko?
Höhö.
Katten sket
Jag satte igång att städa nu på morgonkvisten, klockan sju exakt, då man enligt "grannelagen"
får börja väsnas. Om man bor i lägenhet. Som jag.
Så nu är det rent och fint här.
Men. Det kommer ett MEN.
När jag väl har vädrat ur lägenheten och tänt min lykta med citrondoft, vad gör kattaset?
Han går och bajjar. Så nu luktar det inte citron och Ajax skurmedel längre.
Nu luktar det kattröv.
Och nu sitter han brevid mig i soffan, nöjd som han är, och slickar skrevet.
Alltid lika kul med katter, ey?
Sandra och Emma's greatest hits volym 1.
Sånger om katter, rövar och yatzy.
Det kommer bli en fin sommarskiva.
Med 18-års gräns.
Låtarna som ska vara med i skivan, än så länge:
1. Feta Katten Hugo
2. Röven ramlar över isen
3. Varför får jag tvåor hela, hela tiden?
4. Boris
5. Das Banjo-song
6. Öppna din dörr
7. Pierré (cover på Stephen Lynch's låt)
8. Bidibidibombaddabom
Mer låtar kommer sen.
Mission: Accomplished.
Men jag måste säga att jag blev det idag.
Det finns alltså hopp för mig.
Oh lord.
Min söndag.
Jag vaknade vid 10 tiden.
Kände mig nöjd över gårdagens bravader. Lugn spelkväll med roliga peeps.
Alltså, ingen baksmälla söndagen till ära.
Micke ringde och berättade att hunden har fått bölder över hela kroppen.
Jag antar att fem månaders av tjuvätande från kattlådan (kattbajs är tydligen delikatess deluxe enligt Boss),
ledde till denna fina böld-pest alá hund.
Veterinärerna sa att det var en allergisk reaktion av nåt slag, men jag håller mig till äta-kattbajs-strösslat-med-kattströ-varje-dag-teorin.
Det kan verkligen inte vara nyttigt.
Åtminstone inte av hans vidriga fjärtar att döma. Dom är INTE att leka med, kära vänner.
Anyway.. jag kilade över till Marcus och Emma för att bli sittandes där någon timme
med Knep och Knåp-tidningen. Korsord är underskattat.
Mannen utan face, Marcus, tycker att vi är som gamla kärringar när vi sitter med våra korsordstidningar och frågar varandra vad "askkvinnan" kan tyckas bli.
Sen brukar alltid Ellen och Dala komma förbi på söndagsmorgnar när man
oftast är bakis och ser ut som helvete. Så sitter dom där och ser pigga och fräscha ut, eftersom dom är nykterister mer eller mindre. Svin.
Det är tjejernas TV-kväll hos Emma och Marcus på söndagar.
Onsdagar för den delen också.
Då kör vi ut Marcus, Adam, Andreas och Johan när det är dags för bra TV.
Jag ääälskar Hela & Rena måste jag också tillägga.
Jag skulle verkligen vilja vara en i deras crew.
Prata bajs, forska hår, sniffa ost.. alla dom äckliga grejer jag finner mig faschinerad av.
Så, det här var ett bra exempel på en helt vanlig söndag för mig i mitt intressanta liv.
Hur jag roar mig själv.
Hugo ligger och sover i mitt knä, när jag sitter i skräddarställning på soffan.
Han myser verkligen, och av ögonen att döma så drömmer han säkert om att jaga råtta
ute på någon stor fin äng.
Tills ett hemskt jordskred väcker honom.
Jag fiser. Världens brakare.
Han sätter sig raklång upp, tittar sig febrilt omkring.
Och sen dundrar han iväg.
Stanken nådde honom också tillslut, antagligen.
Slutsats; inte heller Hugo tycker om mina annars så vackra taco-fisar.
Muahahahahahah. me so evil.
Åh, just det.
Jag är numera blondie. Fixade frippan under helgen.
Helrenovering kallas det.
Redneck och blondie. Fiiiina grejer.
och självklart dagen-efter-frippan, höhöhö.
BTW, ordet frippan är nytt i mitt vokabulär.
En vän lärde mig det för ett tag sen, and i kind of like it.
Barenaked Ladies.
Fröjd i själen. Varsågoda!
Sweet Temtations
Put's me in a gooood mood. Enjoy!
Lite göteborg och Stephen då kanske?
Lisa min trogna läsare, tack för intresset haha.
Jag och min kära vän Emma drog till göteborg förra helgen för att ge
smilgroparna en workout med Stephen Lynch. The one and only.
Han var underbar. Helt fantastisk. Brilliant, i tell you.
Men resan var lång och inte minst smärtfri.
Det började med att Emma försover sig och vaknar av att mamma plingar på hennes dörr.
Hon hade tio minuter på sig att göra sig klar, och är panikslagen.
Jag å andra sidan sitter panikslagen på ett möte på arbetsförmedlingen,
som självklart var försenat med en halvtimme.
Som tur var har jag en mamma som ibland kan bända lite på lagen,
och trycka lite extra hårt på gaspedalen så att vi inte skulle missa vårat tåg in till göteborg.
Väl inne på tåget kommer jag på att jag glömt mitt smink.
JAHA tänker jag, och funderar på hur i helvete jag ska täcka över mina finnjävlar nu då.
Smink är till för att förfina, inte dölja? Pleeease.
Emma glömde sitt diadem.
När vi kom fram till göteborg skulle vi möta upp med Johannes bror,
för att få Johannes lägenhetsnyckel.
Saken var den att Johannes hade tagit fel på EN MÅNAD,
så han var hemma i piteå när vi trodde att han skulle öla med oss i göteborg.
Anyway, vi kom tillslut till lägenheten och Johannes brorsa plingade på dörren.
Varför plingar han på dörren, kan man undra.
Då visade det sig att Johannes hade en liten rumskompis, som inte hade en aning om att vi skulle totalt ta över toaletten innan konserten, och spendera en natt där.
Fint tänkte vi. Just great.
Det visade sig att rumskompisen var en förstående och snäll själ,
så det gjorde ingenting att vi tog över lägenheten en dag.
När vi hade gjort oss iordning och så begav vi oss iväg in till staden för att äta något innan konsterten.
Dessutom hade vi inte en aning om var lorensbergsteatern låg,
så vi hoppades att vi bara kunde fråga folk på stan. Dom borde ju veta, tyckte vi.
Vi hamnade framför McDonalds-disken, och precis när Emma skulle betala så tappade hon några tior på golvet som hon hastigt böjde sig ner för att ta upp.
Då spricker hennes brallor. I SKREVET.
Och Emma ville inte gärna exponera hela härligheten under resten av kvällen.
Jag höll fullkomligt på att kissa ner mig av skratt, medans Emma var så förbannad att hon inte kunde äta.
Nu hade vi väldigt bråttom. Vi hade kanske en halvtimme på oss att fixa nya brallor åt Emma, ta reda på var teatern låg OCH ta oss dit.
Emma rusade in på KappAhl, hittade byxor, sprang in i provhytten och sprang tillbaka till kassan och bad dom blippa hennes arlse eftersom vi inte hade tid att byta om igen.
Vi frågade en miljon människor på stan varsfan lorensbergsteatern låg, vilket INGEN sate visste.
Tills vi träffade en söt gammal tant som visste precis vart vi skulle.
Vi fullkomligt SPRANG hela vägen dit och hann precis en kvart innan Stephen skulle spela.
Vi hukade oss bakom teatern vid ett staket och som två ökenkameler hävde i oss varsin cider vi hade tagit med oss i handväskorna.
Sen gick vi in. Satte oss.
Det blev det mörkt i salen, and the show could begin.
Det jag kan summera om den helgen var att jag har nog aldrig skrattat, hatat emma och gått fel lika mycket under en dag, som den dagen.