Barnskötare.. Jag?
Jepp. Jag har kanke kirrat ett jobb på en förskola.
Hur tror ni det ska gå? Hur tror JAG det ska gå?
Jag höll på att kissa på mig av skratt när en dagisfröken frågade om jag ville
söka jobb som vikarie på deras dagis när jag hämtade upp linus och ida där för nån dag sen.
För det första;
jag har aldrig gillat barn. knappt mina egna kusiner.
eller okej, jag gillar mina kusiner.. förutom när malin och jag bråkade för ett par år sen.
hon flög plötsligt på mig (HELT oprovocerat) aaanyway, jag grabbade tag i hennes hår
medans hon klöste mig där hon kom åt. dvs mellan benen, innerlåren.
därav kanske ni kan gissa åldern också.
jag fick dessutom en krigargåva, tre finfina klösmärkes-ärr på min hand från den jävla snorungen.
NEJ, nu när jag kollade är det faktiskt FYRA klösmärkes-ärr.
och en annan sak var när linus var kanske 2 år och jag var och hälsade på moster och hennes ungar.
linus kom till mig och kramade mig på armen, bara för att vara mysig och snäll.
trodde jag.
när jag kollar ner på min arm, ser jag att ungfan har snytit sig på armen.
sanne höll på att skratta ihjäl sig när jag visar henne dom två perfekta ränderna av dallrande barn-äckelsnor. uuh..
För det andra;
Jag är enda barnet. Det säger det mesta.
För det tredje;
Barn har en tendens att ljuga. Dom ljuger jämt.
Helst dom i 5-8 års-åldern.
I somras fick jag tillexempel höra av en unge med bara EN tofs (som satt i sidan, medans håret som är på andra sidan var utsläppt) att jag har GRÅTT hår.
jamenar.. satan vilket ljug. jag är förbannemej bara 20 år och jag har INTE GRÅTT HÅR!
VARFÖR HAR DU BARA EN TOFS UNGJÄVEL? - ville jag säga, men jag vågade inte.
poängen är, jag gillar inte ljug!
För det fjärde;
Jag har en tendens att svära en del.
Hur kul tror ni ungarnas föräldrar kommer ha det när dom hämtar sina ungar
från dagis och dom har lärt sig fem nya ord av Sandra?
dessutom har jag inget "vidare" bordsskick.
och man äter ju med barnen, eftersom sånt är tydligen pedagogiskt.
tillochmed min 4-åriga kusin Ida skäms över mig när vi äter middag,
när jag rapar som värsta skogshuggaren som försöker överrösta sin motorsåg.
jag tappar mat överallt, och ser ut som en levande korvstroganoff när jag ätit klart.
jag drar skämt om bajs, äckliga saker och snusk vid matbordet.
tillexempel, "det är klumpar i mjölken sa den blinde, och drack ur den lungsjukes spottkopp".
jag menar.. jag fattar själv att det inte är sååå mysigt att höra när man ska ta en klunk
ur sitt glas juice med fruktkött..
men ändå ploppar det ut. stackars mig.
Det finns garanterat en hel del annat också som talar mot att jag skulle passa som barnskötare.
Men trots snor på ärmen, riv-ärr, grått hår och rapar så vet jag att jag någonstans där inne,
möjligtvis, att jag kanske gillar barn.
När dom inte blir överjävliga, med andra ord.
Så, önska mig lycka till på arb.intervjun på onsdag 8.00.
Hur tror ni det ska gå? Hur tror JAG det ska gå?
Jag höll på att kissa på mig av skratt när en dagisfröken frågade om jag ville
söka jobb som vikarie på deras dagis när jag hämtade upp linus och ida där för nån dag sen.
För det första;
jag har aldrig gillat barn. knappt mina egna kusiner.
eller okej, jag gillar mina kusiner.. förutom när malin och jag bråkade för ett par år sen.
hon flög plötsligt på mig (HELT oprovocerat) aaanyway, jag grabbade tag i hennes hår
medans hon klöste mig där hon kom åt. dvs mellan benen, innerlåren.
därav kanske ni kan gissa åldern också.
jag fick dessutom en krigargåva, tre finfina klösmärkes-ärr på min hand från den jävla snorungen.
NEJ, nu när jag kollade är det faktiskt FYRA klösmärkes-ärr.
och en annan sak var när linus var kanske 2 år och jag var och hälsade på moster och hennes ungar.
linus kom till mig och kramade mig på armen, bara för att vara mysig och snäll.
trodde jag.
när jag kollar ner på min arm, ser jag att ungfan har snytit sig på armen.
sanne höll på att skratta ihjäl sig när jag visar henne dom två perfekta ränderna av dallrande barn-äckelsnor. uuh..
För det andra;
Jag är enda barnet. Det säger det mesta.
För det tredje;
Barn har en tendens att ljuga. Dom ljuger jämt.
Helst dom i 5-8 års-åldern.
I somras fick jag tillexempel höra av en unge med bara EN tofs (som satt i sidan, medans håret som är på andra sidan var utsläppt) att jag har GRÅTT hår.
jamenar.. satan vilket ljug. jag är förbannemej bara 20 år och jag har INTE GRÅTT HÅR!
VARFÖR HAR DU BARA EN TOFS UNGJÄVEL? - ville jag säga, men jag vågade inte.
poängen är, jag gillar inte ljug!
För det fjärde;
Jag har en tendens att svära en del.
Hur kul tror ni ungarnas föräldrar kommer ha det när dom hämtar sina ungar
från dagis och dom har lärt sig fem nya ord av Sandra?
dessutom har jag inget "vidare" bordsskick.
och man äter ju med barnen, eftersom sånt är tydligen pedagogiskt.
tillochmed min 4-åriga kusin Ida skäms över mig när vi äter middag,
när jag rapar som värsta skogshuggaren som försöker överrösta sin motorsåg.
jag tappar mat överallt, och ser ut som en levande korvstroganoff när jag ätit klart.
jag drar skämt om bajs, äckliga saker och snusk vid matbordet.
tillexempel, "det är klumpar i mjölken sa den blinde, och drack ur den lungsjukes spottkopp".
jag menar.. jag fattar själv att det inte är sååå mysigt att höra när man ska ta en klunk
ur sitt glas juice med fruktkött..
men ändå ploppar det ut. stackars mig.
Det finns garanterat en hel del annat också som talar mot att jag skulle passa som barnskötare.
Men trots snor på ärmen, riv-ärr, grått hår och rapar så vet jag att jag någonstans där inne,
möjligtvis, att jag kanske gillar barn.
När dom inte blir överjävliga, med andra ord.
Så, önska mig lycka till på arb.intervjun på onsdag 8.00.
Kommentarer
Postat av: Lovisa
hoppas att du får de, och om det blir så så kan ju alltid barnen lära dig bordsskick! :D haha!! :D puss gullet!
Trackback