flipandturn

Min vackra, underbara mobiltelefon ska bli min imorgon.
Eller, inte riktigt IMORGON.
Den skickas - på väg till min ägo.
Nice. Very nice indeed. Höhö.


En sak som jag är väldigt bra på är att tänka rätt sak, men att det råkar komma ut på fel sätt.
Som tex när jag korrekt tänker i min hjärna "Ida och Linus" och det istället blir "Lina och Idus" som kommer ut.
Har hänt ofta. Händer nästintill jämt, rättare sagt.
Och samma sak när jag alltid hör fel.
Ett annat fint exempel var idag när Emma klädde på sig ytterkläderna i hallen och säger något i stil med "Ahmen stoppa in den i rumpan" - tyckte jag.
Jag: Sa du att hon skulle stoppa in den i rumpan?
Emma: Nä Sandra förfan, jag sa att hon skulle stoppa in den i skåpet.
Jag: Jaha.
Så såna saker är inget nytt. Jag är van att förvränga/snubbla på ord, samt höra fel.
Men idag hände det för första gången att jag snubblar på mina egna tankar.
(Jag och två kära vänner var på väg hem från Konsum, när jag går i mina egna tankar och började tänka på att jag måste bli mer nyttig så jag inte slutar som värsta gigantiska svullot, och som en sista utväg måsta anlita Anna-Skipper-med-den-perfekta-bajsen-inramad-ovanför-sin-toalett till min räddning).
Så, i min tankegång skulle jag tänka "fetknopp". Men det blev inte alls "fetknopp".
Det blev fnetkopp.
Det är början på en ny era för mig.
Det är ett tecken på en stark inre monolog med mig själv. Jag och min hjärna.

Just nu medans jag läser igenom hela texten börjar jag fundera på om det här är smart att publicera,
folk kommer ju tro att jag är insane.
Dessutom låter det inte lika jävla roligt som det faktiskt var.
Men hey, det här är Sandra i all sin vardagliga glory.

En annan dag ska jag skriva om min perfekta bajs formad till perfektion som en kuk.
Jag lovar, det var nästan magiskt.
Låter äckligt, och återigen - insane.
Men jag skyller på den förbannade Anna Skipper.