flipandturn

Jag har solat som en jävel i år.
Första gången på läääänge som jag är så brun som nu.
Och ändå är jag blek i jämförelse med dom flesta andra, men enligt Sandra-statistiken har 
solen fanimej gjort ett bra jobb i år.
Jag har solat och badat dom flesta varma dagarna som sommaren hittills bjudit på.
Jag har dessutom badat med dom värsta sjönymfarna som kan skvalpa omkring i vattnet i timmar,
medans jag efter en kvart håller på att frysa ihjäl och bara vill upp till solens varma strålar.
Jag måste dessutom köpa nya bikinitrosor.
Jag badar i bikiniöverdel och vanliga svarta trosor som blir åt helvete för stora i vattnet,
så min bara vita röv guppar omkring på vattenytan när jag simmar.
Sexigt värre.
Not.

Jag har ett nytt partytrick enligt Emma dessutom.
Den kallas för räkan.
Tydligen ser jag ut som en räka när jag ska dyka för att min kropp hamnar i ett omänskligt läge
under vattnet just efter jag dykt.
Emma: HAHAHA! Då kan du gå fram till en kille på nån krog och säga; "Följ med mig till stranden så ska jag visa dig räääkan!"
Jag: Ehm.. Emma. Det där lär jag nog inte kunna ragga upp särskilt många med. Dom kommer ju snarare tro att jag luktar gammal insunken kärringsnippa.

Eller som när jag inte tänker mig för på en strand full med människor.
Jag: KOLLA VAD SAGGIGA MINA BYXOR ÄR NU!
Emma: Sandra.. du vet vad ordet saggiga betyder här va?
Jag: Jaha.


Anywhoo.
Glass har jag hunnit sluka i mig också för den delen,
nya Calippo med typ citron och någonting mer. Den är så sur att tungan nästintill skrumpnar ihop.
Solskyddsspay med faktor 20 hänger med mig i väskan dagligen,
och dessutom har jag slagit rekord bland tjejerna i grilla-hamburger-ätar-tävling.
Jag åt en fucking 200 grammare! Slukade den!
Och DESSUTOM fick jag i mig några potatisklytor också.
Den ni.
Klå den.
Efter den måltiden gick jag upp 2 kilo.
Så nu innehåller min kyl och frys enbart nyttiga saker.
Jag fick svår ångest efter den hamburgaren.

"Det är fredag och vi ska parta,
har du öppnare så kan kalaset starta!".

Eller så inte.
Det är fredag och jag tar en paus mellan städning och tvättning.
Jag använder bloggen som en ursäkt för att pusta ut lite.
Det krävs mycket fokusering och självdisciplin för storstädning.
Jag tänker, ahmen.. ugnen kan jag ta nästa vecka.
Men idag är det storstädning som gäller.
Just nu svettas jag så jag snart rinner bort i takt med regnet, och ändå har jag bara hunnit med köket.
Ingen dammsugning, ingen skurning.
Bara putsning, diskning, mera putsning, utrensning av kylskåp, ännu mera putsning.
Fast jag har ju hunnit med fyra maskiner tvätt nu också.
Och soporna.
Och kattlådan.
Och bajsa, det har jag också hunnit göra.
Sanering av toaletten får vara mitt nästa mål.
Efter min bloggpaus.

Det här måste också vara världens tråkigaste inlägg.
WIHO, guiness rekordbok här kommer jag.
Med titel; Historiens (än så länge) tristaste bloggare på en fredag, Sandra Nilsson.
Hon storstädar inte bara på en fredag.
Hon har INGA planer på att supa eller roa sig.
Hon är av tråkig rang.
Hon har ett kylskåp varav halva innehållet var ruttet, vilket vittnar om att hon är den mest ensamma människan i världen och möglet av gurkan kommer antagligen kunna vandra ut på eget bevåg och förinta henne med sitt giftiga mögel.
"MUAHAHA" tänker gurkan medans jag kvävs av gaserna.
"Om hon hade haft någon att hjälpa henne med att äta upp mig hade inte det här blivit hennes öde."

Guiness.
Sätt mig under rubriken "Vardags Misär" också.



Nu, sanera toalett.

Jag klagar.
Jag klagar så ini helvete just nu.
Finnar.
Dom små jävlarna som aldrig tycks vilja försvinna från mig.
Jag måste klämma samma satfinne minst tre gånger innan dom dör.
Och desinfektera med alko-gel-finn-dödar-mojs från apoteket.
Nu har jag en vid näsvingen.
Och varje gång jag klämmer den - för den tycks överleva allt - så nyser jag som en besatt.
Inte nog med att den aldrig dör, den har satt sig i nån sorts förbannade nysnerv också.

Finnar och parasiter.
Ett satans påfund.

Tredje gången jag ser Sex and the City: The Movie nu.
Första gången själv.
Andra gången med mamma.
Och nu ikväll med bästa Emma och Angelica.

Jag blir SÅ lycklig av Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte.
Underbara, underbara, underbara tjejgänget.
Underbart, underbart, underbart att se dom igen.
Hemma i soffan, tillsammans med brudarna som under tio år levt och lärt i NY.
Man har skrattat, lipat, häpnat, skrattat lite till, förundrats, äcklats, charmats.. och inte minst boostat hjärtat med lite kärlek och tro (och shopping-begär).

Åh herreskapare.. vilken nostalgikärring jag är.
Men för SATC, så what the hell.

Slutsats:
<3<3<3<3<3
fem hjärtan av fem möjliga. se filmen!

Samma sak varje morgon.
Jag vaknar med en hårig karl brevid mig i sängen.
Så fort jag bara kisat med ögonen är det kört.
Då ska han gosa.
Han pussar på mig och pratar med mig.
Oftast försöker han slicka på mina ögonlock,
så jag ska titta på honom.
Jag visar aldrig att jag faktiskt tycker det är ganska mysigt.
Jag ber honom hoppa ur sängen och lämna mig ifred,
så jag kan vakna till själv.
Sen följs vi åt till köket och jag gör kaffe för två.
Fast det bara är jag som dricker.
Han äter frukost medans jag tar morgoncigaretten.

Sen sätter han sig med mig i soffan,
oftast i mitt knä och leker med mitt nattlinne
och så tittar vi på någon bra serie.
Just nu är det Dexter som gäller.
Den uppskattar vi båda två.
Han myser ner sig ordentligt hos mig,
och somnar oftast ett tag.
Min håriga karl och jag.

Det finns saker som jag irriterar mig outhärligt på däremot.
Han ska följa med mig vart jag än går.
Men på toa får han inte följa med.
Jag är, gott folk, en nervös kiss-bajsare.
Jag vill vara själv,
utan press,
och göra mina behov.
Men nog fan ska han stå utanför och gnälla.
Vråla som ett vårtsvin för att få komma in.
Hell no.
Min håriga karl och jag.

HAN däremot har inga problem att bajsa offentligt.
Han lever om, och grejar på hur länge som helst.
Och stanken.. phaaaa..
Stanken efter nummer tvåan alltså.
Sen är det jag som får rengöra och städa efter hans
toalettbesök.
Han heter Hugo.
Han är min randiga katt.
Min håriga karl och jag.

GOSH!
Nu är det ungefär tusende gången jag ser den filmen.
Vaaaaaaaaarföööööör plågar jag mig själv?

Jag slutade se filmen för fem minuter sen och jag lipar fortfarande.
Jag börjar lipa efter ungefär halva filmen, sen är det kört.
Jag verkligen fulgråter.
Jag vrålar som en brunstig ko.

Men den är lika vacker varje gång.
Åh...

Det fina med Zen mp3:n är att det är inbyggda högtalare på baksidan, med rätt bra volym och ljud. Faktiskt.
Det mindre bra med mp3:n är att det inte är någon display på den.
Men what the hell.. det gör inte mig något.
Dessa fina, underbara lifesavers sitter jag med tjugofyrasju just nu.
Och ljudet.. mindorgasm.
Skullcandy ÄR bra skit.
Nästa gång blir det riktiga lurar. Stora och rosa så ini satan.
MUAHAHAHA!
Ja. jag har musikfetisch.


(Kommer du ihåg min period av dragkedje-ljuds-fetisch, Lisa?.
Haha, när vi satt på Åhléns fikarum och jag ville dra i din dragkedja på väskan bara för att det lät så underbart.
Och.. det påminner mig även om "Lisa, kan du pulla min dragkedja?". HAHA!)

Jag översatte en sjujävla fin tolkning om relationers olika faser,
från filmen "Love and Other Disasters".
Den relationsexperten skulle jag vilja gå till, höhö.

Relationsexpert: Du bör påminnas om att ett förhållande har många, många, många faser. Förhållanden mäts bäst i pruttar.

Kille: Ursäkta?

Relationsexpert: Faserna kan definieras av pruttar.

Första fasen är konspirationen av tystnad.

Det här är en fantasiperiod, men båda parter låtsas att de inte har någon kroppslig avföring.

Den illusionen bryts snart av den där första blyga; "oj, pruttade du?" följt av det fåraktiga erkännandet av sanningen.

Detta leder till en fas av djupare intimitet, en fas jag vill kalla "pruttsmekmånaden".

Då båda parterna tycker att varandras gaser är just det gulligaste i världen.

Men såklart, ingen smekmånad varar för evigt.

Och så kommer vi till den kritiska "pruttens förgrening".

Antingen förlorar prutten sin förmåga att roa och man skäms inte längre,

därmed signifierar det äkta kärlek.

Eller så blir den ett irriterande och äckligt inslag, därmed symboliserar det allt det instängda och stinkande hos den man älskat.

Förstår du vad jag menar?

Utan tvekan det bästa jag sett och hört på länge.
Jag är åter kär.
Förälskad.
Swept away!

Det är väl det här man kallar kärlek vid första ögonkastet.