Hälsar på i Götet.
yes, då var man tillbaka till götet.
känns underbart.
känns som att det egentligen är här jag vill bo,
damnit vilken mysig stad.
YEAH, så fick man kliva in i systembolaget-träsket idag också,
hela 20 år. eller som den uppmuntrande Anna "halvvägs till 40 sandra, halvvägs till 40!"
jag har även blivit kallad hypokondriker, och äckel.
på min födelsedag. vilka jävla vänner man har.
(dock har jag kanske utelämnar en del som faktiskt önskade mig en underbar dag, men det hör inte hit nu)
iallafall, det var min kära mor som påstod att jag var hypokondriker idag på apoteket. bara för att jag tog broshyrer om att sluta röka, övervikt, benskörhet, ångest, alkoholmissbruk osv.
hon tyckte att man kanske måste LIDA av något av det för att behöva broshyrerna.
jag vill bara ha dom ifall att... lixom.
sen fick jag panik över att jag kanske var hypokondriker. kanske man ska kolla upp det? hur vet man att man är det? hmm...
och till den andra vackra beskriviningen.. att jag är äcklig.
så här var det.
jag, emma, lina och angelica käkade pizza igår. jag blev sjukligt mätt.
vi följde lina till busstationen och sen kände jag jävlar vad det trycker på i magen.
så jag fiser och rapar samtidigt. men det som kanske var det äckliga var att det kom upp lite pizza i rapen också.
höhö.
sen råkade jag skratta så jag fes igår också. tyckte emma var jättekul.
ha.. ha.. skitkul. verkligen.
a girl's gotta do what a girl's gitta do, eh? ; )
så jag har konstaterat att efter jag ätit pizza borde jag inte vistas kring folk på ett tag.
just nu sitter jag hos mami,
och ska snart sova.
jag vill verkligen inte sova, jag vill aldrig sova.
det är ångest att sova.
jag hatar det. helst när man känner sig pressad till att sova.
men när jag väl har somnat,
så vill jag bara sova. i en evighet.
sen när jag sovit i en evighet,
så får jag ångest för att jag egentligen inte ville sova.
damn. kanske var det inte så illa att jag ryckte med mig den där broshyren om ångest.
kan kanske komma till behövelse.
känns underbart.
känns som att det egentligen är här jag vill bo,
damnit vilken mysig stad.
YEAH, så fick man kliva in i systembolaget-träsket idag också,
hela 20 år. eller som den uppmuntrande Anna "halvvägs till 40 sandra, halvvägs till 40!"
jag har även blivit kallad hypokondriker, och äckel.
på min födelsedag. vilka jävla vänner man har.
(dock har jag kanske utelämnar en del som faktiskt önskade mig en underbar dag, men det hör inte hit nu)
iallafall, det var min kära mor som påstod att jag var hypokondriker idag på apoteket. bara för att jag tog broshyrer om att sluta röka, övervikt, benskörhet, ångest, alkoholmissbruk osv.
hon tyckte att man kanske måste LIDA av något av det för att behöva broshyrerna.
jag vill bara ha dom ifall att... lixom.
sen fick jag panik över att jag kanske var hypokondriker. kanske man ska kolla upp det? hur vet man att man är det? hmm...
och till den andra vackra beskriviningen.. att jag är äcklig.
så här var det.
jag, emma, lina och angelica käkade pizza igår. jag blev sjukligt mätt.
vi följde lina till busstationen och sen kände jag jävlar vad det trycker på i magen.
så jag fiser och rapar samtidigt. men det som kanske var det äckliga var att det kom upp lite pizza i rapen också.
höhö.
sen råkade jag skratta så jag fes igår också. tyckte emma var jättekul.
ha.. ha.. skitkul. verkligen.
a girl's gotta do what a girl's gitta do, eh? ; )
så jag har konstaterat att efter jag ätit pizza borde jag inte vistas kring folk på ett tag.
just nu sitter jag hos mami,
och ska snart sova.
jag vill verkligen inte sova, jag vill aldrig sova.
det är ångest att sova.
jag hatar det. helst när man känner sig pressad till att sova.
men när jag väl har somnat,
så vill jag bara sova. i en evighet.
sen när jag sovit i en evighet,
så får jag ångest för att jag egentligen inte ville sova.
damn. kanske var det inte så illa att jag ryckte med mig den där broshyren om ångest.
kan kanske komma till behövelse.
Hemma-mys med vin.
Ikväll korkade vi upp, stämde gitarren och freakade för bara livet.
Åh, sicka härliga tider.
Det här har varit en bra kväll.
Aschberg och objektiv, ingen bra blandning.
Det är vad vi kommit fram till.
Att göra 'romliga' saker.
Jag överlevde.
Jag överlevde stockholm, trots att jag var fast övertygad om att jag skulle hinna bli nerslagen, våldtagen och mördad inom 5 minuter efter att jag klivit av tåget på stockholm central.
Men här sitter jag - i huvudstaden, och jag är ganska övertygad om att mitt hjärta fortfarande pumpar runt blod genom kroppen. Jag är ganska säker på att organen gör det dom ska.
Ja, jag mår ganska okej tillochmed.
Jag överlevde även uppsala-färden.
Mimmi lämnade mig till mitt öde, och sket totalt i att jag är den mest paranoida människan som vandrat på jorden.
Jag ringde säkert 5 gånger bara för att höra att det var rätt tåg jag satte mig i, trots att det stod på tåget stockholm - uppsala. Tillslut sa hon: Nu struntar jag i om du är på fel tåg, du får fixa det här själv.
Bitch.
Men jag vet inte. Ingo säger att alla vägar leder till Rom.
Och jag ville fan inte till Rom. Jag ville ju bara till uppsala, damnit.
Så jag glömde bort att andas där inne i tåget, och höll på att svimma.
Min sista räddning skulle vara när biljettfolket kom och tittade på biljetten.
Då skulle dom antingen nicka och gå vidare, eller så skulle jag få ett hemskt besked om att jag satt på FEL tåg.
'Men lilla gumman, du sitter på fel tåg. Om du hade velat åka till uppsala så skulle du ha klivit på spåred brevid. Det här tåget går till Rom.'
Jag överlevde stockholm, trots att jag var fast övertygad om att jag skulle hinna bli nerslagen, våldtagen och mördad inom 5 minuter efter att jag klivit av tåget på stockholm central.
Men här sitter jag - i huvudstaden, och jag är ganska övertygad om att mitt hjärta fortfarande pumpar runt blod genom kroppen. Jag är ganska säker på att organen gör det dom ska.
Ja, jag mår ganska okej tillochmed.
Jag överlevde även uppsala-färden.
Mimmi lämnade mig till mitt öde, och sket totalt i att jag är den mest paranoida människan som vandrat på jorden.
Jag ringde säkert 5 gånger bara för att höra att det var rätt tåg jag satte mig i, trots att det stod på tåget stockholm - uppsala. Tillslut sa hon: Nu struntar jag i om du är på fel tåg, du får fixa det här själv.
Bitch.
Men jag vet inte. Ingo säger att alla vägar leder till Rom.
Och jag ville fan inte till Rom. Jag ville ju bara till uppsala, damnit.
Så jag glömde bort att andas där inne i tåget, och höll på att svimma.
Min sista räddning skulle vara när biljettfolket kom och tittade på biljetten.
Då skulle dom antingen nicka och gå vidare, eller så skulle jag få ett hemskt besked om att jag satt på FEL tåg.
'Men lilla gumman, du sitter på fel tåg. Om du hade velat åka till uppsala så skulle du ha klivit på spåred brevid. Det här tåget går till Rom.'