Manliga Sandra
Jag har blivit så grov på sista tiden.
Jag pratar snorkråkor, bajs, formade bajsar, fittpruttar,
rövpruttar, kräks, rapar, äter mat som om jag levde i stenåldern.
Jag har blivit äcklig.
Kiss och bajshumor i ALL ära, men nu har det gått för långt.
Jag måste bryta min snuskiga vana.
(Även fast det faktiskt inte b a r a är jag som kan ta skulden över alla ovanstående samtalsämnen).
Jag satt hemma hos Emma och Markus.
(Jag kommer inte ihåg varför men Emma blev sur på katten över något)
Emma: RÖVHATT!
Jag: FITTPRUTT!
Jag igen: Fan asså, jag måste sluta vara så äcklig. Jag har blivit så grotesk.
Markus (från sovrummet): Mm sandra, du är som en man.
Jag: Men vadå, nog är jag väl kvinnlig? Så du menar att enda sättet för
en kille att bli kär i mig är om han är gay?
Markus: hehe... näe, inte riktigt SÅ manlig är du än.
Jag: Tack Markus.
Snuskigheterna slutar nu.