flipandturn

Jag överlevde.
Jag överlevde stockholm, trots att jag var fast övertygad om att jag skulle hinna bli nerslagen, våldtagen och mördad inom 5 minuter efter att jag klivit av tåget på stockholm central.
Men här sitter jag - i huvudstaden, och jag är ganska övertygad om att mitt hjärta fortfarande pumpar runt blod genom kroppen. Jag är ganska säker på att organen gör det dom ska.
Ja, jag mår ganska okej tillochmed.

Jag överlevde även uppsala-färden. 
Mimmi lämnade mig till mitt öde, och sket totalt i att jag är den mest paranoida människan som vandrat på jorden.
Jag ringde säkert 5 gånger bara för att höra att det var rätt tåg jag satte mig i, trots att det stod på tåget stockholm - uppsala. Tillslut sa hon: Nu struntar jag i om du är på fel tåg, du får fixa det här själv.
Bitch.
Men jag vet inte. Ingo säger att alla vägar leder till Rom.
Och jag ville fan inte till Rom. Jag ville ju bara till uppsala, damnit.
Så jag glömde bort att andas där inne i tåget, och höll på att svimma.
Min sista räddning skulle vara när biljettfolket kom och tittade på biljetten.
Då skulle dom antingen nicka och gå vidare, eller så skulle jag få ett hemskt besked om att jag satt på FEL tåg.
 'Men lilla gumman, du sitter på fel tåg. Om du hade velat åka till uppsala så skulle du ha klivit på spåred brevid. Det här tåget går till Rom.'